1200 – 1300-talet

Det som är av stort intresse den här tiden är ”esköijän” Eskilsö som till stora delar är en del av Kalax. Där har funnits en kyrka och det kan vara den första kyrkan i Närpes innan kyrkan sedan flyttades och byggdes på Prästön. Men det kan också ha varit så att det var ett sjömanskapell som fanns på Eskilsö.

Närpes första kyrka

Redan 1331 hade ju Närpes en präst, men var hade han sin kyrka? Därom tvistar många forskare i både nuvarande och äldre generationer. I de flesta antagandena har det framförts att den fanns på Eskilsö, på västra sidan av holmen. Kanske det är bäst att här föra fram alla argument, både för och emot.

Argument som talar för en kyrka på Eskilsö:

Anteckning finns på Kalax skifteslags karta från 1763 om en kyrka och kyrkogård.
Skyddad ankarplats för sjöfarare mellan Järvsö och Eskilsö.
Nya seder – kristna sjöfarare ville begrava sina sjömän i vigd jord (inte bara dumpa dem i havet).
Vid undersökningar har det hittats grundstenar, benrester m.m. Enligt undersökningarna skall kyrkan ha varit cirka 15×11 meter.
Finska ramsa om Österbottens kyrkor: ”Seitzes Närpiön rannalla”.
Främsta förespråkare: K.I.Nordlund

Argument som talar emot en kyrka på Eskilsö:

Platsen som utpekas är just och just ovanför vattenlinjen.
Inga säkra skriftliga bevis har uppdagats.
Alla ”bevis” som hittats är väldigt vaga, de kan klassifieras som indicier.
Ingen kyrka byggdes, eventuellt endast ett kapell (Se namnskicket från 1700-talet på kartan)
Nuvarande kyrka byggdes även på stranden, på Prästön.
Främsta tvivlare: Sigrid Nikula

Vänligen se på nedanstående karta och tolka på egen hand:

Man kan anta att de första nybyggarna i Kalax levde på jakt och fiske, då man hade tillgång till rikt givande fiskevatten samt goda jaktmarker som fanns strax utanför stugknuten. Småningom började man under enkla former odla nödvändiga växter för livets nödtorft att dryga ut den ensidiga kosten med.

Att man i Kalax även använt sig av den äldsta kända odlingsmetoden att svedja torde det finnas belägg för. Vi har namn på åkrar som ända tills nu kallas ”svidijäälon”. I svedjebrukstiden brände man den vegetation som fanns på området och sådde i askan som uppstod efter bränningen. Kornet var det äldsta kända sädesslaget som odlades den tiden.

Redan i mitten av 1300-talet började man odla korn och småningom kom även odling av råg samt rovor och humle att brygga öl av vid ölbryggning. Kornet som odlades användes både till bröd och gröt en lång tid.

På 1200-talet ville kung Knut Eriksson och hans regering att tionde (en tiondedel av inkomsterna) skulle börja ges till kyrkan. Det knotades uti det svenska riket men så skedde. ”Att erlägga tionde ålades som en religiös plikt bl.a. av biskop Ragvald i Åbo (1258—1266) och likaledes av den biskop, som innehade Finlands biskopsstol vid tiden för Närpes församlings bildande år 1331, nämligen Benedictus (1321—1338).

”För varje ort bestämdes noggrant såväl beskaffenheten som beloppet av denna skatt, vilken bestod både av sädestionde och s.k. kvicktionde, d.v.s. tionde av boskapsavel, fiske och jakt m.m. Sädestionden utgjordes av jorden. Den uttogs sålunda, att varje 10:e skyl eller band på bondens åker avskiljdes.” Kyrkoherden fick en tredjedel medan två tredjedelar delades mellan biskopen, sockenkyrkan, domkapitelskanikerna och de fattiga.

Källa: Rainer Bölings hemsida, Närpes Historia