Egna reflektioner om vindparken

Några personliga reflektioner över vindkraftsbyggandet i Kalax

Då vi i arbetsgruppen beslutat om att göra arrendeavtal med VindIn i början av augusti 2012 var det tal om att det skulle bli Simens 2,3 MW vindkraftverk med direktdrift, alltså utan växellåda. 1 MW (megawatt) motsvarar 1 000 kW (kilowatt). Möjligtvis kunde effekten bli 3 MW. Man sade att vindkraftverken skulle förses med radarövervakning så att ljus endast skulle lysa på kraftverken om något flygplan var i närheten.

Enligt ansökan om delgeneralplan konstaterade Närpes stad följande:

VindIn Ab har anhållit om uppgörande av delgeneralplan för uppförande av en vindkraftspark i nordväst om Kalax by. Enligt ansökan omfattar projektet preliminärt 54 kraftverk med en nominell effekt av 2-3 MW. Enligt de preliminära planerna har kraftverken en tornhöjd på 123 m och rotordiameter på 113 m. [totalhöjd 180 m]

VindIn föreslog att inget vindkraftverk skulle placeras närmare än 1000 m från befintlig bostad. På den tiden ansågs 1000 m vara ett stort avstånd för den storlek på vindkraftverk som på den tiden byggdes. Vi i arbetsgruppen ansåg att det var ett bra förslag att, som vi tyckte, avståndet till bostäder görs ordentligt stort.

Under tiden som gick fram till byggbeslutet år 2019 hade vindkraftverkens antal minskat till 21 st och storleken ökat till 4,3 MW och totalhöjden ökat 230 m samt vingdiametern blivit 150 m. Vindkraftverkens fabrikat var nu Vestas. De var konstruerade med växellåda och vindkraftverken har ljus som lyser under den mörka tiden.

Avstånd från ett vindkraftverk till närmaste bostad blev även större, ca 1500 m. I efterskott sagt behövligt, med de större och högre vindkraftverken. Myndigheterna har inga bestämmelser om avstånd, endast om bullernivån. Bullerbestämmelserna har hela perioden varit max 40 dBA (decibel med filter A) nattetid. En del som bor i närheten av ett vindkraftverk upplever att denna gräns är satt för högt. Vid modelleringen alltså de teoretiska beräkningar av bullernivån vid de närmaste bostäderna överskreds inte 35 dBA varför vi var nöjda. Framtida bullermätningar får utvisa hur exakta de teoretiskt uträknade bullernivåerna överensstämmer med verklig uppmätt ljudnivå. I allmänhet har uppmätt bullernivå underskridit beräknad bullernivå. Det ljud som kommer från ett vindkraftverk är dels ett svischande ljud och dels ett motorliknande ljud. Svischande ljudet är helt klart från vingarna men det motorliknande ljudet kan eventuellt även komma från lager och kugghjul. Det senare ljudet upplevs i allmänhet mera störande. I offentligheten har det ibland framförts krav att minsta avstånd till bostad bör vara minst tre km. Om ett sådant avstånd varit riktgivande hade inga kraftverk byggts i Kalax och ytterst få i övriga orter i Österbotten. Då vi valde arrendator var ett av de viktigaste kriterierna att bolaget skulle vara tillräckligt solitt för att kunna fullfölja projektet på egen hand. Vindin skröt med att bolaget var ägt av svensk storindustri, vilket underförstått hade tillräckliga muskler att förverkliga projektet. Av någon anledning uppfattade inte VindIn att det gällde att skynda på planeringen innan den statliga och förmånliga inmatningstariffen var fulltecknad. Inmatningstariffen utgjorde en säkerhet för vindkraftsägare att få ett garanterat minsta elpris som då möjliggjorde exaktare lönsamhetsberäkningar. Elpriset varierat en hel del som vi erfarit.  VindIn hann inte få sitt projekt färdigt för ansökan om inmatningstariff. Som en sannolik följd av detta sålde VindIn år 2017 detta projekt och deras övriga påbörjade projekt i Finland till Fortum Oyj. ”Storindustrin” i Sverige sålde även det svenska bolaget VindIn AB en tid därefter.  Arrendekontraktet justerades på vissa punkter då det blev byte av ägare. Vad vi då inte i brådskan tog i beaktande var att nya ägaren kan sälja bort sitt innehav. Så skedd också redan 2019. Fortum äger idag endast 20% av Kalax Vindkraft Ab.

Då vi på vårvintern 2015 började förhandla med olika intresserade företag som ville arrendera mark för en vindpark blev det många möten, telefonsamtal och e-postmeddelanden. Fram till i oktober samma år då vi skrev under arrendeavtalet hade jag skrivit 246 st e-postmeddelanden. Under samma period mottog jag 305 e-postmeddelanden. Jag trodde då att nu var ”jobbet” avklarat och jag såg framför mig en lugn tid framåt. Ack hur fel jag hade. Alla möjliga problem uppstod som skulle behandlas. Fram tills i maj 2022 har jag skrivit 891 st meddelanden och mottagit 965 st. Som pensionär har det här varit möjligt, ofta har det behövts mycket undersökande arbete för att åstadkomma ett argumenterande inlägg. Alternativt kunde vi ha överlåtit det mesta av det som skulle beslutas om till arrendatorn såsom det gjorts på många håll. Det är dock helt klart att vissa villkor i arrendeavtalet varit helt annorlunda om inte vår arbetsgrupp aktivt deltagit i utformandet av arrendeavtalet till markägarnas bästa.

En detalj som blev ”rätt” ur markägares synpunkt var att grunden för arrendeavgiften räknas enligt producerad el till elnätet och med enhetspriset enligt marknadsprisets medeltal i Finland under ett kvartal (spotpris medeltal). Alltså inte enligt det pris som vindkraftsbolaget säljer strömmen till eller det elpris som noteras timvis på elmarknaden. När ett vindkraftverk producerar el för full effekt tenderar elpriset att vara lägre än när vindkraftverket producerar el på låg nivå. Detta fenomen har blivit mera tydligt då vi i Finland och Sverige avsevärt ökat andelen el från vindkraft.

En vindkraftspaks tillkomst och drift har stor påverkan i staden. Vi i arbetsgruppen tycker att vi gjort många saker rätt till fromma för markägare, boende, entreprenörer, serviceinrättningar och kommunens skattekista (både med direkta och indirekt skatter) samt för Finland mål att minska koldioxidutsläpp och minska el-import (bl a kolkraftsbaserad el från vårt östra grannland).

Vi lyckades även förhandla fram att el-överföringen från parken till el-stationen i Finby skulle ske med jordkabel. Jag har inte hört att jordkabel använts på något annat ställe i Finland, därför att jordkabel är avsevärt dyrare än luftledning. Normalt väcker el-dragningar från en vindpark stort missnöje bland dem som ”drabbas” av el-ledningarna.  Det brukar vara vanligt med besvär, men markägare brukar förlora till sist, projekt kan dock fördröjas.  De som nu ”drabbats” av jordkabel får ett skäligt arrende, dessutom mycket mer än vad brukligt är. Om man idag skulle göra en förfrågan bland skogsägare, jordbrukare och egnahemshusägare om de i stället hade föredragit luftledningar tror jag ingen hade valt det alternativet.

Vi förhandlade även fram ”vindbonus”, en extra arrendeavgift till välgörenhet.  Syftet med vindbonus är att göra det mer attraktivt att bo, arbeta och besöka byarna runt vindkraftsparken. Storlek: En promille av brutto el-försäljningen.  Idén var ursprungligen VindIn:s. Inte alla projekt i Närpes har på detta sätt överlåtit en del av arrendeintäkterna till välgörenhet.

Vindbonusen fördelas mellan de byar som finns inom vindkraftsparkens vindupptagningsområde. För Kalax by har Kalax samfälligheter som är förmånstagare bildat en fond, Kalax vindkraftsfond, för att handha utdelningen av byns andel av den totala vidbonusen (67%). Ordförande i fonden är för närvarande Henrik Backa.

Lars Granlund, maj 2022