1600-talet

När vattnet försvann följde bönderna och jägarna efter och höll till i strandkanten. När det blev mer folk i Södra Kalax på 1600- och 1700-talet flyttade några torpare till Trombon. Platsen hade då varit utan bebyggelse i omkring 600 år.

Precis som på 1500-talet så var kalaxborna flitiga att segla på 1600-talet, en period med livlig sjöfart och handel med utlandet. I dessa skutor ägda av några bönder förde bönderna gemensamt sina produkter för försäljning till Sverige och kanske främst till Stockholm. Varor såsom ved, tjära, skinn, fisk, och husdjursprodukter var sådant som stuvades i båten, när handelsresan anträddes.

Tjära var en gångbar vara inom skeppsbyggnadsindustrin i utlandet och den torde ha producerats flitigt i Kalax. Man har hittat fyra olika platser för tjärbränning, en vid ”dompin”, ”tjärdalin”, i Sörkalax och tre i Råskogen.

I stadsarkivet kan man läsa om hur det var i Närpes och Kalax på 1600-talet. I Caalax fanns tio bönder, 2 husarma (vilket betyder att inte ha det nödvändiga för livets upphälle, dock utan att gå omkring och tigga, utfattig) och 2 öde.

Orsaken till att man i de olika byarna registrerade öde hemman, i Kalax 2, var att i början av 1600-talet, alltså 1603 och 1604 så drabbades bygden av en förfärlig missväxt. Av de 336 hemman som fanns i bygden så låg 100 öde. En stor del av folket dog i hunger eller utvandrade. Dessutom så drabbades man av en ohygglig pestsjukdom som härjade 1603 och som tog död på många.

Under 1600-talet var skatteförhållandena ungefär likadana som tidigare. Kungen och kyrkan skulle ha sitt och skattebördan kunde kännas orimligt tung.

(Kalax – en by i förändring)